Som ni kanske sett i tidigare blogginlägg händer det mycket i Get to know us Sweden just nu. Man kan säga att vi uppgraderar oss. I detta inkluderas även vår hemsida. Under den närmsta tiden kommer vi successivt bygga om sidan. Håll utkik!
Så har alltså ytterligare ett år passerat och då brukar det vara på sin plats att summera året i någon form av återblick och sammanfattning. För GTKUS fick 2011 en sprakande avslutning som vi bara sett början av och som kommer att bli officiell lite längre fram! Under året har vi även påbörjat arbetet med att renodla verksamheten och ta fram kärnan för att spetsa oss ytterligare, ett arbete som fortsätter under 2012.
Under året har vi i GTKUS på olika sätt fått inblick i det fackliga arbetet och vilka skyldigheter och rättigheter anställda och arbetsgivare har gentemot varandra. Vi har tillsammans varit med om erfarenheter vi vill att andra ska slippa eller i alla fall veta bättre hur man hanterar i arbetslivet. Detta kommer vi att utnyttja under 2012 i olika kanaler. Våra erfarenheter ska bli andras verktyg och därför växlar vi under 2012 upp verksamheten i GTKUS och blir än mer synliga i olika sammanhang.
Get to know us Sweden kommer också att bli Get to know us Bolivia som ni har läst om, det blir en spännande resa och vem vet vart det slutar?
2011 är till ända och 2012 är så nytt som det bara kan vara vilket innebär oändligt med möjligheter och fritt fram för nya idéer att ta form och utvecklas.
Gott nytt år allesammans – 2012 finns bara ett år, se till att göra det bästa av det!
Och här kommer ett nyårslöfte i förskott. Nästa år kommer Get to know us Swedens hemsida att arbetas om. Vi ska bli bättre på att berätta om vad vi gör och hur vi gör det. Och självklart när det händer spännande grejer som har med unga människor, generationsväxling och arbetsmarknad att göra så klart!
Önskar Get to know us Sweden
Fanny Bergström Buller
Marie Alsér
Karoline Abrahamsson
Caroline Forssbaeck
Maria Jerenvik
Här nedan skrev Karoline om arbetsmarknad, kris och framtid i USA. Och det är onekligen intressant eftersom den globala ekonomin till stor del vilar på den amerikanska. Världen håller andan litegrann.
Men hur är det då i mindre synliga delar av vår värld?
Vilka utmaningar står till exempel boliviansk arbetsmarknad inför?
Vad möter man när man som kommer som ung bolivian till en ny arbetsplats?
Jag tänker mig att allt ifrån sociala koder på jobbet till övergripande organisatorisk struktur ser annorlunda ut.
Och när det finns olika synsätt, metoder och erfarenheter runtom i världen, borde vi inte dela dem med varandra? Våra bekymmer och problem här i Sverige med låt säga kunskapsöverföring och generationsväxling kanske kan lösas med en klockren boliviansk taktik som använts i flera decennier?!
Vem vet?
Från och med mars nästa år kan jag i alla fall återkomma med en analys.
Ni får stå för rapporteringen från Sverige, och jag kan förhoppningsvis rapportera lite om hur det är att jobba som svensk i ett annat land. Adiós!
Nyss hemkommen från USA – det stora landet i väst – reflekterar jag på flygresan hem om det finns en åldersproblematik och en generationsväxling som sträcker sig internationellt, så även till detta land som det pratas så mycket om. Hur ser det ut? Vad står man inför? I USA pratar man om kriser. Man pratar om hur det kommer att bli? Var är vi på väg? Men jag hann inte bilda mig någon uppfattning om hur det egentligen ser ut inom ramen för Get to know us Swedens verksamhet. Tar vi vara på vår arbetskraft – i alla åldrar, i alla generationer? Hur lotsar vi våra unga människor in på arbetsmarknaden? Jag vill därmed alltså slänga ut fråga egentligen: Vet någon hur det ser ut? Jag är nyfiken. Jag kommer att försöka ta reda på mer. Forska mer. Ja, Get to know us USA!
/karoline.
Hur såg din första anställning ut? Kanske var du projektanställd? Jobbade timmar? Fakturerade? Eller knep du den, av många, så eftertraktade tillsvidareanställningen?
Att arbetsmarknaden är i förändring är något som media satt fokus på i flera år. Forskare pratar om ”det nya anställningskontraktet”. Man kan enkelt säga att den globala konkurrensen, med snabb teknologisk utveckling och kortare produktcykler har skapat en tuff, konkurrenspräglad miljö. Här är det viktigt att vara fri, rörlig och snabb. Att inte binda upp sig med medarbetare som kräver lön även när marknaden går ner. Resurser finns bundna i projekt och när projekten tar slut slutar även möjligheten att ge de människor som arbetar i projektet en anställning.
Att unga människor rör sig mellan olika projektanställningar brukar understrykas med att det är något de själva önskar. Forskaren Gunnar Gillberg vid Arbetsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet menar, liksom även Gustav Fridolin m.fl., att så inte behöver vara fallet. Kanske är det snarare situationen som skapar rörligheten.
I Göteborgs Posten kan man idag läsa en artikel som tar upp rapporten ”Tjänstemännens arbetsliv” vilken visar på svårigheten för specifikt unga kvinnor, 20-34 år, att få ett fast arbete. ”Jag tror att en orsak kan vara att unga kvinnor fortfarande upplevs som en potentiell risk, att de kommer att vara borta vid och efter graviditet,” menar TCO:s ordförande Eva Nordmark. Hon menar också att detta är till unga kvinnors nackdel. ”Det betyder att de startar arbetslivet i en osäker situation med höga krav och hög anspänning. Vi behöver säkra att vi orkar ett helt arbetsliv.”
Diskussionen om arbetsmarknadens förändring är mångfacetterad och intressant. Under hösten har Get to know us Sweden tillsammans med projekt Upp! arrangerat en seminarieserie på temat ”Framtidens Arbetsplats” där befintliga strukturer och önskade framtida sådana diskuterats. Jag själv började mitt arbetsliv med ett 30% vikariat. Fortsatte sen som projektanställd egenföretagare med enmånadskontrakt hos samma arbetsgivare. Efter några projektanställningar är jag nu egenföretagare igen. Lite tryggare, med mer skinn på näsan och en tydligare idé om vad jag vill göra. Och om det är någonting jag lärt mig under några år i arbetslivet är att det finns flera sidor av samma mynt.
//Fanny
Ikväll finns Get to know us Sweden på Upp! i Göteborg för att inspirera unga människor att starta förening.
Vi ses där. Välkomna!
Drottninggatan 16, kl. 18.00.
Läs mer här >>
Nästan varje dag tänker jag på planeten och vi som bebor den. 
Nästan varje dag är jag lite orolig för vad som kommer hända; vad vi gör med vår jord och med oss själva. Personligen tycker jag gränsen nåddes för länge sen, men uppenbarligen måste det gå ytterligare lite längre, för att vi/beslutsfattare/konsumenter/någon ska göra någon drastisk skillnad.
För vem ligger det på egentligen, ansvaret alltså?
Igår läste jag att FN:s klimatpanel förutspår fler naturkriser framöver. ”Vissa områden kommer bli omöjliga att leva i”. Vilka områden det gäller är dock oklart.
I Europa deklarerar höga beslutsfattare att vi ”skyddar euron framför Grekland”. Vad betyder det egentligen? Att man låter det grekiska folket klara sig själva oavsett vad som händer? Att man låter det grekiska folket ta konsekvenserna av sin regims misstag? Är det rättvisa?
Den ena efter den andra absurda nyheten tar jag in, dag efter dag. SAAB överlever, överlever inte, överlever…eller kanske inte! I fokus står Victor Muller när det egentligen är de anställda som tar konsekvenserna.
(Den mest absurda nyheten för dagen är ändå att Silvio Berlusconis album ”True love” (!!) skjuts upp pga finanskrisen).
Jag ska inte påstå att jag är överdrivet påläst varken gällande klimatkris, ekonomikris eller de globala processer som sker varje dag. Jag tror skeendena är så komplexa att inte ens de som ska ha koll har koll alla gånger.
Och så frågan om kriserna verkligen är större och fler än förr? Eller är det bara nyhetsrapporteringen som blivit mer rå, sensationell och heltäckande?
Säkert är i alla fall att de generationer som kommer efter oss kommer ha helt andra premisser att ta hänsyn till. Världen som vi känner den kommer att se annorlunda ut, både vår karta, arbetsmarknad och kanske också världsordning.
Det är en sådan dag i alla fall; när frågorna är många, och det lilla är ganska litet eftersom det stora är ganska stort…
För den som vill grotta ner sig ännu mer i ”civilisationens kris” – orsaker, samband och skeenden, så går ett program med just namnet ”Civilisationens kris” på UR i november.
Idag arrangerade vi på Get to know us Sweden andra träffen på temat Framtidens Arbetsplats tillsammans med projekt Upp!. Vad ska man säga? Diskussionen ville aldrig ta slut, engagemanget gick att ta på. Frågan om hur arbetsmarknaden för unga ser ut idag berör och engagerar. Och det finns ett stort intresse att utbyta tankar kring vad man ska göra och hur man ska göra det.
En intressant fråga som dök upp är huruvida samhällssystemen hänger med i det tempo som arbetsmarknaden utvecklas? Eller svaret är väl snarare ”nej, det gör det inte” och frågan ”vad kan vi göra åt det?”. För ska det vara så att man som 29-årig egenföretagare inte kan köpa en lägenhet eftersom man inte blir beviljad lån. Eller att man som hamnar mellan maskorna på skyddsnätet när man spenderar sitt arbetsliv i olika projekt?
Det finns mycket kvar att diskutera. För er som missat chansen att vara med – ta den måndagen 21/11. Då ses vi kl. 11 på Upp! igen.
//Fanny
